Jag kommer nog aldrig återfinna motivationen till att blogga. Det är så väldigt tråkigt. Kan inte förstå varför jag någonsin startade en blogg. Det är verkligen ingenting för mig. Farväl!

Jag är söndags-sölig. Snart helg. Blir en massa bio, matlagning, träning och second hand-shopping. Ska även agera statist på lördag. Hippt skit.

Jag har analyserat min status, det här med att jag nu har blogg och grejer. Ikväll kom jag fram till att det bästa med att ha en blogg är att man kan göra fylleinlägg helt ostraffat. På ett sätt saknar man facebook, men hey, kommer man på, “jag har ju en värdelös blogg ingen kollar in på som jag kan avlasta min fylla på” och så görman ett stört inlägg via mobilen man dagen efter kan skratta sig grå åt. Här kommer kvällens:

Jag och min vapendragare Astrid a la Lidingö kör vår sista spårningskväll innan jag blir ägere av dye lägenhet och hon djungelforskare på okänd anstalt. Vi skiljs åt och det känns gemskt. Min bäste vän, borta, i fem veckor!! Haha. Blir torrt ett tag, med andra ord. Avslutar med ett “ville bara önska er en bra dag” som min kompis Tuva skulle ha gjort. Skål för 200-kronors tequila på sture, som jag brukar säga! Kram

Nu är det äntligen dags att åka tillbaka till Lidingö. Har saknat dialekten, 50 kronors-limporna och underhållningen man bjuds på under de 8-minuters långa bussfärderna från ropsten och hem, då man ofta får se powerwalk-tjejer i rosa som går omkring med hantlar vispandes över huvudet.

Köpt några flaskor Dr L Riesling, mandelpotatis och entrecote. Fredagsmiddag med Moa that is. Hej!

Jag sätter livet i perspektiv och inser hur fint jag har det. Jag lever så gott jag kan i nuet. Självklart finns det saker jag kan längta till – men jag lever inte längre för helgerna. Veckorna liknas inte längre en trappa som stegrar sig mot slutet och är som mörkast på söndagen.

Vintern blev inte så tung som jag trodde den skulle bli, som den brukar bli. Det är så mycket roligare att vara glad. Le! Och när allt går emot dig och hela världen skrattar åt dig kan du ju alltid ta dig själv lite på könet.

Nu slänger jag ihop en knut taccos a lá half past eight. Peace!

Jag har ett favoritplagg. Det är en underbar kofta/kape (den på bild) i svartvitt utan knappar som sträcker sig halvvägs ner på vaderna mina. När jag i somras stod inne på AA med Hampus för att söka jobb, men istället ryckte åt mig första bästa gråa plagg när expediterna började kolla frågande på mig som om de misstänkte att jag skulle snatta något, visste jag inte att jag skulle använda denna vanliga, men ack så för mig speciella tröja, flera gånger i veckan.

Kanske dags att köpa sig en ny? Jag brukar inte använda kläder tills de frasar sönder, men detta plagget ligger i farozonen.

Eftersom jag just nu har lov ifrån mina studier befinner jag mig på hemmaplan där jag passar på att jobba. Jag är ofta nere och bökar i Stadshusets arkiv. Det är där jag befinner mig just nu. Jobb en söndag. Jobb en måndag. Jobb en tisdag.. Och så vidare, liksom. Men detta skriver jag inte i klagomål, jag känner mig nämligen lite som Lisbeth Salander. Och hon är cool.

Lyssnar på riktigt bra musik medan jag äter min gröt. Jag brukar söka på random ord i sökfältet på Spotify. Om exempel skall ges: “Sam, freak, tears, stand, white, kingdom, kitty”. Just nu lyssnar jag på en mix låtar som antingen har “ice age” i artistnamnet, albumet eller låttiteln. Kalla det research. Den här (klick) låten lyssnar jag på just nu.

Vem sover 33 timmar på en helg? Well, I do. Vaknar gör jag aldrig riktigt heller.